Jag och min bror sjöng så här för många år sedan:
- Natten går tunga fjääääärt.

Idag är det Lucia. En dag som man kan ha olika hypoteser om. Tokiga Masen har en hypotes på lager. Hon som inledde tradionen med ljus i hår och ett långt nattlinne, ja, den personen borde ha varit ett ljushuvud.

Så varje Lucia-look-a-like är ett ljushuvud - alltså plugghäst? Det beror på hur man ser det. Men ett ljushuvud kan också vara som bilden här ovan.

***

Stress, stress, STRESSSS! Jag har bara köpt en julklapp hittills.

Det känns som om möglet på den här bloggen har tagit över helt. Det känns också som att en kontakt med ett saneringsföretag är prio ett.

Vädret har varit på böljande blå under en tid, men helt plötsligt så anländer snön med besked. Utanför mitt fönster så vräker snön ner. Aftonbladet hade en löpsedel igår där det framgick att ett "72-timmars snökaos" skulle erövra Sverige natten till fredag.

När det regnade som värst så tillverkade jag den här bilden här ovan. Med hjälp av någon konstig app i min iPhone så fick jag till den där skrämmande looken. Jag har döpt den till "När regnet faller så kommer alla monster fram"...typ.

***

Som ni har märkt så har jag glömt bort bloggvärlden en aning. Vilket har gjort att jag bara skriver när jag verkligen har ett inlägg på känn. Annars skulle det bli pannkaka...

I dagarna så har den nya Twilight-filmen premiär. Jag tänkte att jag gör en comeback i samma veva. För folk är tydligen som tokiga med både näbbar och klor när det är en ny film på bioduken. Jag kan tänka mig att sökmotorerna går varma i cyberspace för tillfället. Nog om vampyrer nu.

Tokiga Masen skäms lite för den urusla uppdateringen här. Jag ser att läsarnas naivitet lever i alla fall, det vill säga att man går in på bloggen i hopp om att jag har uppdaterat. Det uppskattar jag.

Vad här hänt sedan dess då?
1. Jag är tokkär i min dalkulla
2. Det har blivit kallare ute
3. Jag har gjort kyckling flera gånger i min ugn
4. En och en annan hylla har satts upp i lägenheten

Det har förstås hänt en del sedan sist. Men jag kan ju inte skriva allt här, för då får ni lusläsa till imorgon bitti.

Jo, en sak till. Jag har börjat tillverka löpsedlar i min iPhone. Det är ruggigt spännande att få leka nyhetsredaktion för en gång skull. Några exempel kommer ni säkert få ta del av här i framtiden. Jag tänkte visa er det första här och nu:


Jag gör lite som Aftonbladet. Jag ljuger ihop lite grann
för att vecka onödig nyfikenhet.

***

Stay tuned!

Tokiga Masen fick en dramatisk kick tillbaka i bloggvärlden. Jag tycker att det har varit alldeles för lite musik här så därför så tänkte jag deklarera en bortglömd låt.

Ace of Base är nog en av de mest kända pop-grupperna från Sverige.

När man var yngre så fick man tag på lite slumpmässiga och nostalgiska kassettband som kompisarna spelade in. Istället för att bränna skivor (som blev mer vanligt på 2000-talet) så spelade man in från radion med hjälp av rapphet.

När jag började gymnasiet så märkte jag hur just låten "The Sign" kom tillbaka. Till slut så kom jag på vilken låt jag hade lyssnat på 90-talet. Det var just "The Sign" som hade stannat kvar i min röriga hjärna.

***

Numera så försöker man sig på att översätta äldre låtar rakt av utan som helst stöd för de riktiga översättningarna.

Om exakt två månader så kommer den där gubben med vitt skägg och den där krokiga ryggen. Han pustar och stönar för att ryggen är så dålig efter alla år. Tokiga Masen tyckte synd tomten men ju mer äldre jag blev desto mera förstod jag vilken bluff han var.

Om exakt två månader så ska vi dansa kring julgranen och sedan se vem som får mandeln i gröten. Eller någon kanske sätter den i halsen?

I helgen så tog jag en sväng på Rusta. Efter att ha tagit klivet ut ur butiken så började jag klaga på hur tidigt affären hade dragit fram julstöket. Jag blev lite häpen när jag kom på att det bara är två månader kvar till jul - just idag.

Vid den här tiden på julafton så har man hunnit med både julmat och Kalla Anka.

***

Just det. Två månader kvar. Titta på bilden här ovan. En höstlik bild på ett räcke som längtar efter lite omsorg. Snart kanske det är snötäckt?

Tokiga Masen såg premiäravsnittet av Mitt Stora Feta Syrianska Bröllop på TV3 som gick av stapeln för ett par dagar sedan. Ett program som innehåller glitter, glamour, snygga bilar, "hollywoodkänsla" och trevliga människor. Inte minst Malak Hanna som driver ett gatukök och som extraknäcker som programledare i programmet.

Jag vill inte vara sämre. Jag har redan börjat drömt om framtiden i Dalarna. I framtiden så skulle det vara kul med ett riktigt program som speglar alla masar och kullors bröllop. Därför så blir det lite av samma vits fast programmet heter "Mitt Stora Feta Dala Bröllop".

Följande ska programmet innehålla:
*Ett "hemma-hos-reportage" där man får träffa urinvånarna i dalaskogen som ska gå på bröllopet.
*Man får följa putsingen av träskorna innan mötet med prästen.
*Många så kallade "sport-vagnar" står parkerade utanför den mest omdiskuterade dalagården.
*Man får sedan följa med på en riktig fest med mjöd, knäckebröd, kurbitsmålning med mera. Mycket för att göra tv-tittaren nöjd.
*Till slut så ska brudparet och bröllopsgästerna hugga in på tårtan. Den förblir oäten för att den innehåller starka doser av tallkottar och mossa.

***

Så här ser det vanliga programmet ut:

Edit: Hittade bara jingeln till programmet. Men alltid något.

Många ser el som en av de stora bidragande orsakerna att man kan tända en lampa, laga mat och sitta vid datorn. Tokiga Masen fortsätter på spåret Facebook. Det verkar som om att just nu så är det en period med tidningsutklipp och roliga bilder där.

Hur tänker den här tjejen?

***

Blond? Ja, det är hon.

Tokiga Masen kan exklusivt avslöja att Disney-kändisarna Timon och Pumba finns på riktigt. Visst, vårdsvin och surrikater finns, fast titta på den här bilden. Där går dem, i en och samma konstellation som de ingår i Lejonkungen.

Den här bilden har cirkulerat på Facebook en längre tid. Det enda frågetecknet nu är väl om bilden är riktig eller inte. Men jag utgår ifrån att paparazzi-fotografen visste vad han/hon gjorde.

***

"Hakuna Matata. Det är vårt motto..."

Det hör inte till vanligheterna att Tokiga Masen deklarerar sina sjukliga saker offentligt. Men i det här fallet så gör jag faktiskt ett undantag. 

Själva sjukdomstillståndet var en enda skräck när jag var en liten skit. Hur man än gjorde så var halsen som i ett skruvstäd.

... Eller tonsillit som det också kallas. Man kan dra en och en annan paralell med tonfisk. Det gör man när man inte fattar så mycket av de latinska orden.

***

Ett tips: Pröva inte på halsfluss. Det är ungefär som om datorn skulle få ett virus och du är tvungen att offra allt som är sparat på hårdisken.

Tokiga Masen har inte dött. Det har bara varit lite världsliga saker i vardagen som har tryckt på "off-knappen". Men jag planerar en stor comeback må ni tro.

Status: Just nu så sitter jag här med en elak halsfluss som gör allt för att jag inte ska må bra. Det blev en sjukhusvistelse i ett dygn där också. Det kallas tydligen otur.

***

Så fort jag får fart på blogg.se´s app så kommer jag att uppdatera bloggen lite mera. Men självklart så behåller jag datorn för det..

Idag är det en stor dag (?). Eller stor och stor, men det finns nog någon människa på den här planeten som tycker det. Tokiga Masen fyller faktiskt 23 höstar idag. 23 år alltså för er som inte förstår annat.

Vädret är som en enda sörja. Det regnar inte men snart ramlar väl himlen ner. Jag skulle gärna ha sol på min födelsedag, men det fick bli mulet i år tydligen.

Hur känns det att fylla 23 år då?
Ja, det vet jag inte än. Jag föddes runt 10.00 den 20 september 1988 så det är svårt att sätta fingret på det. Men jag lovar. Det kommer fler inlägg senare och då har nog klockan susat förbi 10-snåret.

I ett senare inlägg så kommer jag att redovisa mina presenter. Ungefär så som regeringen gör när de ska redovisa höstbudgeten.

***

Fortsättning följer...

Alla som använder Bloglovin´ räcker upp en hand. Ja, jag förstår det. Det är många som använder sig av det. Tokiga Masen använder sig också av det. Men jag har inte det för att stalka andra, utan för att ni ska kunna stalka mig nämligen. Så skynda er nu. Tryck på KNAPPEN!

***

Jag vill i alla fall att en eller två kan följa mig här i den bortglömda humorbloggen.

Tokiga Masen är tillbaka. Jag har inte varit på en lyxresa i Dubai om ni tror det. Jag har nästan glömt bort bloggen helt enkelt på grund av plugg i skolan, en förkylning och lite annat dylikt. Men nu är jag alltså tillbaka i cyberspace igen. Vilket känns underbart.

Besöksstatistiken har gått upp och ner som en börs och aktiviteten här på bloggen har varit som en gammal mögelost i ett kylskåp.

Edit: Bilden här ovan har inget med inlägget att göra. Jag ville bara visa lite andra tokigheter.

***

Var är blogginspirationen?

Tokiga Masen har inte missat inledningen av Idol 2011 - om ni nu trodde det. Då hade ni så himla fel.

Det succéomsusade programmet har gjort några ommöbleringar. Inte minst i juryn där två nya ansikten har tillkommit.

I vilket "Idolfall" som helst så är det ju så att en människa går in i musikskräckens rum, och där sitter fyra duktiga och proffsiga personer. Det är väl inte så konstigt att några absolut inte kan sjunga. De blir ju nervösa.

Man märker av programmets nya nisch (stavning?). Tre personer som liknar självaste "Skalle-Per" och sedan så har vi lilla "guldlock", eller hur?

(Tokiga Masen har här ovan försökt att illustrera juryn. Jag får be om ursäkt om jag inte vet hur Idol-loggan ser ut.)

***


Ni som inte vet vad programmet innebär. Ungefär så
här kan det se ut en vanlig kväll i tv-soffan.

Det är med en tår i ögat som Tokiga Masen skriver...nej, nej..helt fel inledning. Igår (lördag) så var jag på sommarens sista festival. Granny Goes Street heter festivalen. En gratisfestival som lever i en dag varje år. Man har dragit dit storhetsartister som skankarna Hoffmaestro, skrikarna Dead by April med flera.


Looptroop Rockers rockade fast de rappade. Jag är stolt av att ha sett Promoe live..


Tove Styrke(droppar) med sin elektropop. Från en skolflicka till en mogen kvinna på..hmm..några år.


Näst sist ut: Crashdiet. Man måste ha ett sådant här band med på sommarens sista festival. HARD ROCK!

Rebecka & Fiona (?) avslutade festivalen. De uppträdde mellan 23.00 - 00.00. Just vid den tidpunkten så låg jag i en säng och snarkade storslaget.

***

Sommarens sista festival alltså. Jag undrar när höstens första festival rivstartar...?

Det här inlägget har Tokiga Masen trånat efter. Äntligen blir det skrivet och gjort. Jag kunde inte skriva om det jag ska skriva om, innan jag har prövat på det som jag ska skriva om.

I det här fallet så handlar det om ämnet Historia. Ni vet sagorna om de våghalsiga kungarna som gav sig ut i krig, Gustaf Vasa som uppfann Vasaloppet, Roosewelt som tog hem det amerikanska presidentvalet 1933 och sedan kan jag väl dra till med grekerna då. 

Historia A är som en tidsmaskin. Man vänder på ett blad i boken och vips så är man 5 000 år tillbaka innan vår tid. Tänk om det var så lätt rent praktiskt också. Då skulle vi slippa dras med auktioner, loppisar och koppartjuvar.

***

Igår, i förrgår, förra veckan, förra månaden, förra året och för tio år sedan. Det är historia. 

Så här kan det se ut en helt vanlig dag på praktiken för Tokiga Masen. En så kallad kontorsställning infinner sig efter några timmars arbete med pärmar och dylikt. På tal om pärmar. Jag har i enstaka situationer "pärmseende", vilket betyder att ögonen kan zooma in röda pärmryggar på flera kilometers avstånd.

(Jag valde att censurera den här bilden en aning på grund av att den kan anses stötande)

***

På en praktikplats så praktiserar man allt det praktiska.

Tokiga Masen lämnade Komvux runt lunch. Hungrig och törstig med full mundering (jeans, jacka och väska) Jag kände mig som en tågluffare...typ.

Men som tur är så finns ju den hjärtliga busstrafiken i kommunen så det är ju perfekt. Väl vid busshållsplatsen så slängde jag en blick på de enorma reklamplanscherna som är uppsatta.

"Smurfarna i 3D
Premiär den 2 september"

Visst, Smurfarna är ett coolt gäng, men jag reagerade lite grann på bilden. Den kan misstolkas, speciellt när man tänker på dagens personligheter. Jag har därför numrerat deras kroppar i nummerordning 1-6. Här kommer Tokiga Masens tolkning av "Smurf-bilden":

1.Chock-smurfen
Det här mina damer och herrar är alldeles nytt. Chock-smurfen chockas hela tiden av allt som är chockerande.

2.Tuff-smurfen
Man får verkligen passa sig. Det är inte så bara att gå fram och tro att man är något. För Tuff-smurfen är verkligen NÅGOT! 

3.Plugg-smurfen (Eller som kanske en 08:a skulle ha kallat honom: Snobb-smurfen, Brat-smurfen)
Det är lika bra att slå sig i väggen. Plugg-smurfen har alltid bäst betyg i varje ämne.

4.Stekar-smurfen
Han äger stora delar av alla gator han går på. Sedan så vill han imponera på alla tjejer med sina svarta solglasögon.

5.Fjortis-smurfen
Asså...daaahh! Hon bryr sig ingenting av omvärlden. Hon är alltså en egotrippad fjortis som tror att hon är störst, bäst och vackrast i hela världen. Smink, Idominsalva (ha på läpparna), kläder och falskhet = Fjortis-smurfen. 

6.Säckpipar-smurfen
Ja, ni ser väl kilten? Slutsnackat.

***

Nej, jag tänker inte gå och se filmen. Genom att det är 3D så kommer ju Fjortis-smurfen passa på att synas rejält på filmduken.

Tokiga Masens idol är ingen mindre än Slash. Ni vet gitarristen som är så himla cool!

Ni vet väl också vägen från tanke till handling? Så har det blivit i detta fall. Min tanke från början var att jag ville ha rockikonen på väggen här hemma. Jag tog kontakt med min konstnärlige far och pratade lite. Efter ett tag så blev Slash uppskissad på väggen, och idag så fick han bekänna färgens färg.









Ja, så det kan bli. Jag är supernöjd med pappas mästerverk. Tack, pappa!

***

Jag vill avsluta det här inlägget med lite hårdrock.


Slash är gubben till höger med den stora trollkarls-hatten. Nu vet ni.

Igår så styrde Tokiga Masen halv vägs till Falun och bejublade City Gross. En av landets största åbäke. Väl där så springer man runt yr som en höna och försöker hitta det man vill köpa in. Det kräver en intensiv koncentration för att hitta t ex grönsakerna. Det känns lite grann som Fångarna På Fortet.

När jag väl var inne på det andra varvet i butiken så styrde jag kosan mot hygienavdelningen. Jag och min kompis skulle då leta efter en mjuk tandborste. När vi hade greppat munrengöraren så får vi syn på en intressant detalj. Paparazzifotografen kom fram i mig på en gång.

Istället för att skriva "Kundtjänst" med "tj" så hade man instället skrivit "Kundkänst" med "kä". Det här måste vara mataffärens stora fasa! Hjälp!

***

Var höll butikschefen hus när jag behövde honom?

Tokiga Masen tittade på nyheterna på onsdagen. Till min förvåning så säger Bengt Magnusson:
- ...och nu är det dags för Tones sista väderprognos.

Hörde man rätt där? Ja, tyvärr. Tone Bekkestad som har levt sig igenom tv-rutan i TV4 har nu kastat in handduken. Vem i hela friden ska presentera vädret nu då? Väder-Tone var en speciell tv-profil. Jag tror att det är den första meterologen (stavning?) som det har susat lite kring. T ex när hon vek ut sig. Blev hon verkligen avstängd då från tv-rutan? Det är många frågetecken som egentligen ska redas ut.

Väder-Tone presenterade vädret på sin "norsk-svensk-stockholmska", vilket gjorde att man lyssnade extra noga.

Idag (torsdag) så grät änglarna rejält efter norrbaggens handduks-kring-kasting. Såå typiskt vädret...

***


Ett frågetecken är den där kameran som
överraskade Tone för några år sedan. Är det så
här i efterhand som man kan skylla på praktikanten?

Idag är det den 24 augusti. Tokiga Masen bloggar just nu live från sin lägenhet kan man säga. Bilden här ovan är tagen för bara några minuter sedan. Till min förvåning så upptäckte jag att några löv på detta träd nästan hade förgulnat.

Det här betyder, enligt min privata forskningsenhet, att hösten är på väg med stormsteg. Det är inte klokt hur fort den här sommaren har gått.

Jag var ute med min kärring-honda och cyklade igår kväll. Det var svinkallt. Man skulle nästan ha haft en filt på sig. För vinterkläder har man ju inte, inte kompletta sådana i alla fall.

***

Precis nu så ser jag ytterligare tre löv som är på väg att bli gula. Coolt...

Just nu så vill Tokiga Masen greppa ett halmstrå och ha tid för några bloggrader.

I min lilla lya (23 kvadratmeter) så finns det nästan allt. Men några saker har de misslyckats med totalt. Det vill säga total katastrof. Jag innehar ett litet plutt-kylskåp. När jag gick över tröskeln för första gången för att inspektera lägenheten så hittade jag inte frysen. Då sa områdesvärden att det handlade om ett mindre frysfack. Jag har bott här i en dryg månad. Jag börjar vänja mig vid världens minsta frysfack. Man får vara glad om man får plats med sina matlådor i alla fall.

Efter man har proppat den full med grejer så måste man skynda sig att stänga den lilla luckan. Annars så ramlar all skit ut.

***

Jag har märkt att magen har fått sig en släng av "skynda-dig-att-äta-upp-nej-men-magen-blir-dålig-tendensen". Den handlar om att man måste äta upp varenda liten matbit för att man inte kan frysa in det som blir över. Effektivt på ett sätt!

Som ni alla säkert vet så är Borlänge lite av en musikstad. Tokiga Masen är lite extra stolt för stadens musikexporter. Mando Diao, Sugarplum Fairy och Miss Li.

Det finns ju andra storheter som har satt lilla Borlänge på kartan. Jussi Björling! En stor operaikon som åkte världen runt och gapade. Eller han gapade inte, men det är folk som inte förstår sig på opera som tror att han gapar. Men då ska jag förklara för er som inte förstår er på genren. Opera är alldeles något extra. När någon sjunger och det går rysningar genom kroppen. Då kan man musik!

"Ljudlösa Jussi" (statyn) står på just Jussi Björlings Torg i centrala Borlänge. Dock så hörs det inte när han sjunger, men jag har funderat på om man kanske ska ställa dit en cd-spelare någon gång får se om han vaknar till liv. Det vore ju coolt.

Vi ska inte glömma bort storheter som Malena Ernman, Paul Potts med flera som gapar åt världen idag.

***


HÖÖÖÖÖÖR OCH HÄPNA! HAN GAPAR INTE!!!

Under gårdagen så bekräftade Hovet att kronprinsessan Victoria var gravid. Tokiga Masen "surfade" in på text-TV för att läsa om nyheten. Så här stod det:

"Kronprinsessan Victoria är gravid
Nu slår Kronofogden till mot Saab".

Om man inte är ett smartskaft så kan man sätta ihop de här två nyhetsrubrikerna. Genom att ordet "kron" är innehållet i dem båda. Men jag hoppas inte att Victoria och Daniel drabbas av just Kronofogden.

När kronprinsessparet gifte sig så var det "Bröllopsåret 2010". Nu måste det ändå bli "Bebisåret 2012". Det är väl läge för alla som vill ha barn samtidigt som högheterna att hoppa in i sängkammaren. Dock så ligger kronprinsessan lite före, men gör det något?

Det måste kännas skönt för Saab att deras nyhetsrubrik blandades med det positiva. För är det något jag har lärt mig så är det att man ska akta sig för dessa myndigheter.

***

Ett stort bröllop 2010. Det måste ju bli världens största dop 2012??

Tokiga Masen åker buss dagligen. Det är ett rätt bra transportmedel i fall man bär på en säck med potatis eller nåt. För skulle jag gå vid sådana tillfällen så skulle jag få ryggproblem.

Idag när jag gick ombord på en av Dalarnas fina bussar så såg jag att busskvinnan såg lite annorlunda ut. Till min stora förvåning så hade hon en "ananasfrisyr". En frisyr där man har en stor hästsvans rätt upp. Ni vet "Lilla My" i Mumindalen. Någonstans där så bröts förbannelsen när buschaufförinnan trivdes i denna frisyr.

Det finns en hel del olika stilar bland landskapets bussförare:
* Skallig och enkel
* Komplicerad frisyr
* Sprayad frisyr
* Oordnad frisyr

Det var kanske de mest vanliga i Dalarnas busshistoria.

***

"En busschaufför, en busschaufför..det är en person med fin frisyr".

(Det här inlägget är inget att bry sig om)

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2695606/t-o-k-i-g-a-m-a-s-e-n-en-blogg-som?claim=vgg47v7z4nq">Följ min blogg med Bloglovin</a>

***

Ni som nyss läste det. Nu kan ni följa mig på Bloglovin´ igen. Jag hoppas att det kommer fungera som det ska den här gången.

Tokiga Masen har läst i sin lärolitteratur. Det är nästan så att ögonen åkte på semester till en glasögon-butik, eller så har de hoppat ner på golvet för en vals.

Just så här kan det ser ut när man har brist på "ordbajseri". En så kallad debattartikel ska skrivas så att läraren kan se om jag har någon framtid i debatten. Eller snarare så är det betygsgrundande.

Jag tänkte att jag skulle skriva om medias roll i kändisarnas liv. Ni vet paparazzi-fotografer som gör allt för att ta det bästa fotot. Och journalisten som lägger på lite extra krut i artikeln för att dramatisera t ex Anna Books inköp av en ny mjölksort.

***

...here we go! Let me skriva ner some rads.

Det finns många musikaliska geniala människor här i Dalarna. Tokiga Masen tänker tipsa om ett helcoolt band som har funnits ett tag i dalaskogarna. Dökött är bandet som vet hur man skriver texter som fastnar på hjärnhinnan. Efter att ha lyssnat på de här låtarna nedan så kommer ni märka det.


Dökött - Dalom


Dökött - Tuttar Överallt (Ett stycke barnförbjudet kan man säga)

***

Är vi inte lite roliga i Dalarna ändå?

I helgen så hade Borlänge besök av "Cirkus Skratt". Ja, hur kul låter inte det? :-)

Tokiga Masen hade vägarna förbi och hörde bara musik, men inget skratt. Jag hade lite dålig koll på när nästa föreställning ägde rum, så jag kopplade på "spekulations-hjärnan".

Själva cirkustältet liknade vårat köpcentrum (Kupolen) här i stan, men det var dock lite mer färgglatt mobilbygge det här. Men i alla fall så kom jag och tänka på min egna barndom kring just cirkus. Jag var nog lite rädd för clownerna när de syntes på nära håll, och jag var också rädd för elefanterna. Det var två saker som var skrämmande med det där "snabeldjuret":
1. Man var rädd att man skulle få en dusch
2. Man var rädd att man skulle bli en "tröskel". Ni vet en sådan som man kan snubbla på.

***

Vad är cirkapriset på en cirkus-biljett? Cirkus 150 kronor va?

Brukar ni damma med en trasa? Då har jag ett annat hett tips som gör att dammet flyger ner på golvet fortare än kvickt.

Tokiga Masen har nämligen fyndat på Willy:s. Det blev en dammvippa till ett lågt pris. 10 kronor kostade verktyget, vilket var ett klipp!

Jag funderade lite när jag dammade av min lägenhet. Jag kände mig som en tekniker i en polisdress som letade efter fingeravtryck. Då förvandlades mina tankar till en dröm. Just då var jag en tekniker i ordningsmaktens regi. Dock så använde jag mig inte av puder, utan jag borstade helt enkelt bort dammet så att fingeravtrycken kom fram.

Efter några minuter så tittade jag lite extra runt om i lägenheten. Inga fingeravtryck syntes till. Jag övervägde då att det inte skulle bli en polisutredning av det hela, utan en städutredning (Precis då kom jag ut ur drömmarnas värld).

***

Jag tog en vals med dammsugaren. Sedan ville golvmoppen dansa bugg.

Tokiga Masen har haft en bra augustihelg. Min dalkulla har varit här och hälsat på mig. Trevligt sällskap med andra ord. Jag bjuder på några tokiga bilder från helgen:


I fredags så anlitade jag min käre far som "avritare" via en overhead. En rockikon skulle skissas upp
på väggen ovanför sängen. Ser ni vem det är? Då kan jag meddela att det är självaste Slash him self!
I slutet av månaden så blir det målning.


Till vänster här ovan så ser ni en "trött" bild. För jag var verkligen trött när jag tog den. Sedan här till
höger så ser ni ett löddrande diskvatten. Ja, en helg bildar ju ett diskberg.


Eftermiddagen/kvällen avslutades med städning av golv och pluggning av hjärna.

***

En ny vecka går till mötes. En vecka som kommer gå i skolans tecken.

Tokiga Masen gjorde här om dagen comeback på praktiken. Dock så fanns det inte så många göromål. Jag tog saken i egna händer och fördrev tiden på ett sätt som kan anmärkas som annorlunda. Jag började fundera "Vad kan man göra av en kom-i-håg-lapp?" Jo, man viker ihop den och klipper konstiga former i papperet. Sedan ler man och visar upp vad man har åstadkommit.

Med tanke på att det är jul om drygt fyra månader så kan det vara bra att värma upp inför det kommande julpysslet. Nu när mitt syskonbarn börjar bli till åren så kommer det bli full rulle. Så det gäller att återuppliva det "juliga" man lärde sig i skolan.

***

"Juuul, juuul strålande"...vänta...det är ju bara augusti än så länge.

Det har hänt igen. Tokiga Masen höjde på ögonbrynen igår. Jag har alltid gillat de där små tidningsnotiserna. Så jag skyndar mig alltid att slå upp dem först. Det har alltså hänt igen. Dopning på konstiga grunder. Den här gången så är det en japansk rugbyspelare som valde att "kräma" in mustasch-området. Anledningen till det här var att han ville att den skulle växa. Han kanske ville efterlikna en viss Jack Sparrow?

Men det förklarar ju saken. Är man 23 år, och mustaschväxten stannar upp så är det bara att köra. För vem vill inte vara vuxen? Så klart man vill vara vuxen när man spelar rugby med de mest hårda killarna som finns.

***

Nästa gång så tänker han nog efter. Använd Blomstra istället förbövelen!

Är det någon som har bokat en resa till något intressant land? Nej, jag tänkte väl det. Efter nästan en vecka som plugghäst så är Tokiga Masen redan utmattad. Fast jag har en studietakt på 25% så känns det som 100%. Det var tre år sedan som jag satt vid skolbänken senast.

På måndag så lägger jag på 25% ytterligare. Då blir det en studietakt på 50% helt plötsligt. Man kanske ska sätta huvudet i isvatten lite då och då. För att vara lite mer på hugget menar jag. Någon som har något tips på det föresten?

Huvudet är som ett bowlingklot. Det får ta en massa skit, och det blir ännu mer jobbigt när en klumpig mas som jag går upp för en källartrapp. Jag vet, det är ju inte så jobbigt att gå upp för en sådan. Men när man slår i huvudet i det som är ovanför. Då blir det genast för mycket. Fåglarna kvittrar, skatorna skrattar och måsarna ylar som vargar. De har i stundens skede roligt på min bekostnad.

***

Jaja. Det är bara att kämpa på med studierna.

Under gårdagen så var Tokiga Masen lite nervös. Varför var jag det då? Jo, för att skolan började. Kl.09.47 så klackade jag in på aulans golv i en av Faluns skolor. Jag kände riktigt hur skollukten trängde in i min näsa. Det luktade alltifrån block till penna. Det var ungefär som när man började årskurs ett. Nervöst, lite osäker och blicken för de äldre var ett faktum. Det är faktisk lite skillnad på den vanliga skolan och Komvux. På just Komvux så är det blandade åldrar. Så blandade att man redan känner sig som en i mängden.

Svenska C är det första ämnet jag har satt tänderna i. En bred kurs som inriktar sig på en del skrivande, men också en del läsning. En läsning som nästan gör så att ögonen väljer att strejka. Men det är bara att tröka på så gott man kan. Jag vill inte lägga mig ner och dö i första taget. Det är ingen idé att vifta med den vita flaggan än.

***

Skrivuppgift 1: Skriva ett brev och en debattartikel. En blandning mellan det klassiska och det politiska.

En händelserik vecka är förbi. Cruising i Rättvik i tisdags, Stockholm i torsdags och sedan till sist - Salem Al Fakir i fredags. Tokiga Masen var lyrisk efter konserten som ägde rum i Dalhalla, som ligger någon mil utanför Rättvik. Ett stort kalkbrott som har förvandlats till en stilfull arena. Dit borde ni åka, om ni vill bli positivt chockade.



Det var inte bara Salem Al Fakir som roade publiken i Dalhalla. Utan det var två artister till. Nämligen Oskar Linnros och September. Den förstnämnde sprattlar runt som en "Duracell-kanin". Den sistnämnde lunkar fram lugnt och stilla på scenen och sjunger om satelliter. De förgyllde den här kvällen tillsammans med Salem.



Salem Al Fakir är som en livfull skolpojke på scenen. Han redovisar allt han lärt sig igenom att klinka på sitt piano och sjunger sina textrader. Tokiga Masen är svag för den här sortens musik, och tårarna var väldigt nära att rymma från ögonvrån.

Konserten får, på en skala 1-5, 10 av 5!

***

Jag ville inte gå till bilen efter att Salem hade tackat publiken. Så jag gjorde som de flesta. Stod kvar, och applåderade mina händer så de blev alldeles röda.

Ja, precis så känns det. Tokiga Masen har varit med om fler officiella regndagar tidigare. Idag har regnet öst ner. Det är nästan så att vattennivån i Dalälven har höjts en aning. Enligt mitt filosofiska tänkande så måste det ha blivit så. Just nu så blåser det också. Det regnar alltså snett. Drygt! Vi får hoppas att morgondagen bjuder på ett behagligare väder.

***

Jag brukar räkna regndroppar när det blir så här. Men jag tappar räkningen till slut.

Tokiga Masen tjuvstartar lite idag med Svenska C. Skolstarten är egentligen imorgon, men jag måste planera allt, och man ska ju inte vara plugga järnet. Nej, det finns en hel del annat man bör göra. Svenska C är det tredje steget i just svenska. Ju snyggare bokstav, ju svårare är det väl? A låter ju lätt. B låter medel. Medan C låter värre än B.

I torsdags så var det packat och klart inför en heldag i den kungliga huvudstaden. Tokiga Masen hade förberett sig bra, trots stekande sol, så kunde jag tänka klart. Den dagliga trippen till Stockholm blev lyckad. Jag hade också min dalkulla med mig och hon var också väl förberedd.


Här värmer jag upp en bänk vid Borlänge resecentrum innan tåget kom tidigt på möran.


Jag ägnade mig mestadels åt "spår-räkning" under den pågående tågresan. När jag sedan kom till
plattan i Stockholm så blev jag lättad. Platsen var sig lik. Likt ett schackbräde.


Tokiga Masen besökte "Riksdagen" - fast bara på utsidan av byggnaden. Ibland har jag funderat
på en politisk karriär. Men den tiden är nog förbi. Det skulle bara bli en massa snack om Dalarna ändå.


Slottet, eller "The Royal Palace", som amerikanerna väljer att kalla det, fick sig också ett besök.
Just den här dagen så var det vakparad och högvaktsavlösning. Väldigt vad soldaterna stampade i
backen?


Här är jag iklädd en roll som "Måns Zelmerlöw". Dock lite rockigare så gick jag till scenen där dramat
"Allsång på Skansen" utspelar sig varje tisdag. Men jag tycker själv att liknelsen sket sig. Dock så
tycker jag att man ser en viss Pavarotti eller Jussi Björling.


Precis när jag anlände till "djuravdelningen" på Skansen så fick jag syn på dessa flygande individer.
Så kallade fåglar tog en power-nap" under ett träd. Senare på dagen så besökte jag kanske en
av världens mest kända Disney-figur - Pumbas kompis, Timon.


Tokiga Masens specialitet blev en succé. Pastasalladen lever vidare - i magen efter att ha njutit av den
på Solliden.

Stockholm är lite som en sandlåda. I ena hörnet så finns det ett gäng lekande "brats". I det andra hörnet så lurar några blondiner som tror att de är världsbäst på kläder och utseende. I mitten så sitter det en "kontorsnisse" som har fullt upp med sin bärbara dator. Med bakåtslickat hår och lite skäggfjun på hakan, så ska "kontorsnissen" skriva sin sista arbetsrapport för dagen.

***

Det är skönt att komma hem till Dalarna igen efter en sådan intensiv dag i storstaden. Jag står ut en dag där, eller, kanske två. Jag vet inte riktigt. Men jag behåller i alla fall min dialekt, gångstil och det "bondiga" utseendet.

Tokiga Masen är lite nervös. Imorgon så är det dags att röra på sig lite. Destinationen lyder Stockholm och som mas så känns det konstigt. Jag är beredd att möta "08:orna" under morgondagen. Jag har direkt inget knep, men hjärnan kommer ju ha full koncentration att förstå deras kroppsspråk och språk. Dialekten i storstaden är en aning för krånglig för en sådan kallad "bonde" som jag. För så är det ju. Alla i Stockholm tror ju nästan att varenda invånare i coola Dalarna har en åker de plöjer varje sommar, men Tokiga Masen kan avslöja att så är icke fallet.

***

Bönder vs. Brats...Det gäller att se upp för dem.